Blind vardag

Kategori: Arbete

Saker som har hänt och händer på mitt arbete.

  • Fort och fel

    Ibland kan saker och ting gå lite väl fort. Jag var på väg hem från ett jobb, det här var för ett antal år sedan. Tänkte då stanna och äta på ett matställe på vägen och sagt och gjort, jag gick in och beställde mat. Under tiden tänkte jag uppsöka en toalett och jag fick veta hur jag skulle gå för att hitta den. Jag gick iväg och hittade en dörr som jag öppnade. Väl inne stänger jag dörren och tänder lampan och försöker se mig omkring hur det ser ut där. Efter en stund, som kändes som flera minuter, insåg jag att något är fel och när tanken kommer ikapp visar det sig att jag glatt promenerat in i städskrubben.

    Så det var bara att lite diskret smyga ut ur skrubben och testa en annan dörr, vilken då var rätt. Det måste sett lite roligt ut när någon går in genom en dörr märkt Städförråd, stänger, kommer ut igen och smiter iväg till nästa dörr, som är toaletten. Så jag hoppas att jag lyckades bjuda på något gott skratt för restaurangbesökarna i alla fall. 🙂

  • Ibland blir saker inte riktigt som man tänkt sig

    I mitt förra arbete ingick att besöka kunderna på deras arbetsplats, vilket kunde vara i princip varsomhelst i landet. Riktigt roligt tyckte jag, då man då besöker ställen som man aldrig annars hade besökt.

    Vid ett tillfälle skulle jag först åka till Gävle och göra ett jobb. Jag skulle sedan vidare till Sundsvall och göra ett annat jobb dagen efter. Sagt och gjort, jag åker upp till Gävle och det första som händer när jag kliver av tåget är att min ryggsäck går sönder, så att jag inte kan ha den på ryggen. Lite opraktiskt att gå och kånka på en tung ryggsäck.

    Jobbet i Gävle går bra och jag ska sedan ta tåget vidare till Sundsvall. Jag hade då bokat in mig på ett litet hotell dit man skulle ringa när man var på väg, så kom de och släppte in en. Så jag ringde när jag lämnade Gävle men fick inget svar. Så jag fortsatte gång på gång att ringa men fick fortfarande inget svar. 10 minuter innan jag var framme hade jag fortfarande inte fått något svar, då blev man ju lite fundersam. Så då var det bara att tänka om och leta rätt på ett annat hotell och ringa och kolla om de hade något rum.

    När jag klev av tåget i Sundsvall så mötte personal upp mig för vidare färd. (Man kan beställa assistans till och från tåg om man t.ex är synskadad, så hjälper de till att hitta rätt tåg, hitta en taxi eller liknande). Han frågar då var jag ska och jag säger att jag ska ha tag på en taxi för att åka till hotellet. Då säger han att då kan han lika gärna köra mig, för han skulle ändå sluta för dagen och kunde gärna köra mig till hotellet. Verkligen snällt måste jag säga.

    Väl framme fick jag ett rum och de fixade till det så att jag fick ett rum nära hissarna, så att jag lätt skulle hitta dit. Väldigt genomtänkt av personalen. Så även det löste sig.

    När jag kom fram var det dags att äta lite middag, jag lyckades leta mig ner till restaurangen och allt gick fint. När jag sedan skulle tillbaks råkade jag av misstag svänga lite för tidigt, helt plötsligt hör jag någon fråga ”Jaså, ska du börja jobba här? Du är bakom receptionsdisken”, följt av ett gapskratt. Då kunde jag inte låta bli att spela med och erbjuda att stå där den kvällen. Lite roligt, man måste ju bjuda på sig själv lite också ibland.

  • En arbetsvecka utan extra ögon

    Jag har sagt det förr, det är helt otroligt vad hunden gör skillnad. Nu har hon varit hemma i en vecka pga att hon varit sjuk och jag har på egen hand tagit mig till och från jobbet. Dessutom i inte så bra förutsättningar för min del med regn, mörker och inte alltför upplysta vägar. Det har visserligen gått efter omständigheterna bra men visst har det varit ansträngande, då man går på helspänn hela tiden. Men det har funkat, det är ju det som är huvudsaken och jag vet att jag kommer klara av det om det skulle hända igen.

    Igår när vi skulle ta den vanliga morgonpromenaden så märkte jag att min blindkäpp var ovanligt kort. Så jag tittade efter och såg att tydligen har jag knäckt av de sista centimetrarna av den. Visst har jag använt den lite extra genom att känna mig fram efter kanter och annat nu när jag inte haft hunden, men jag kan för mitt liv inte begripa vad jag gjort eller när jag skulle ha gjort det. Visst, jag har ett ganska högt gångtempo (ibland kanske lite för högt för att hinna med ibland), men så högt att jag skulle råka slå av pinnen utan att märka det tror jag inte. Lite roligt. 🙂

    Har förövrigt haft en bra helg, med ettårskalas och en förmiddag i garaget, där vi pysslat lite. Hunden mår dessutom bara bättre och bättre och förhoppningsvis kommer hon att kunna börja jobba snart också.

    Här tar vi igen oss lite efter dagens morgonpromenad.

    Hoppas även ni läsare haft en god helg, den här tredje advent.

  • Sugen på att jobba lite

    Härom morgonen var det någon som var väldigt ivrig på att komma iväg till jobbet. Jag hade lagt ifrån mig mina vantar på golvet för att knyta skorna. Men hon tyckte nog att de inte skulle ligga där, eller att husse inte skulle glömma dem.

    Trevlig helg alla läsare!

  • Berättelse ur verkligheten – Kundbesök höll på att sluta i ett förråd

    Jag tänkte här lätta upp det hela med en liten berättelse ur verkligheten om hur tokigt det kan gå ibland.

    Jag arbetade tidigare som tekniker på ett företag där vi hade kunder runt om i landet. Det blev då en hel del kndbesök, vilket jag tyckte var väldigt roligt. Man fick besöka platser som man annars aldrig skulle besökt annars. Ett av besöken var då i Uppsala. Kanon, min hemmaplan, tänkte jag. Dessutom låg företaget i närheten av min gamla gymnasieskola, ännu bättre.

    Sagt och gjort, jag kollar upp adressen och promenerar från stationen dit. När jag kommer fram till rätt gata så upptäcker jag att den är ganska lång och det är inte helt solklart var jag ska svänga in enligt GPS:en. Till slut så tänkte jag att jag chansar, vad kan gå snett. Så jag far in på en gårdsplan och in genom en port. Då kommer en person i gul varselväst fram till mig och frågar var jag ska. Jag svarar glatt var jag ska och han säger ”Hmm, då har du nog gått lite el. Du är just nu i vårt förråd.” Hoppsan, det var inte riktigt dit jag skulle.

    Han visade mig sedan rätt och jag kunde sedan slutföra jobbet. Och jag kom i god tid till kunden dessutom så slutet gott.

  • En liten inblick i mitt arbete

    Jag arbetar som Supporttekniker på en stor myndighet. Där trivs jag väldigt bra och nu har jag snart varit där i två år. Här tar jag hand om och hanterar inkommande ärenden, hjälper användarna med frågor i de program de jobbar i, felsöker IT-utrustning, ställer ut och förbereder arbetsplatser för nyanställda etc. Ett mycket arierande jobb där man har mycket kontakt med användarna, både över telefon och på plats ute i huset. Det är ett högt tempo så det händer alltid saker här.

    Lokalerna är stora och vi är väldigt många anställda, så det blir en hel del springande fram och tillbaks i husen. När jag började var jag lite tveksam på hur sjutton jag skulle kunna lösa det. Men det löste sig ganska snabbt när jag var på plats, då jag upptäckte att vi har kartor över lokalerna, där rumsnummer står på varje rum. Då behöver jag bara fråga användaren vilket nummer personen har på sitt rum och jag kan då kolla på kartan och se var rummet är. När jag sedan är på plats kan jag bara räkna dörrar från en fast punkt, exempelvis från ändan av huset, trapphus eller något annat tydligt som jag kan hitta på kartan. Vips så var det problemet löst.

    En annan genial uppfinning som hjälper migi arbetslivet är telefonen. Ibland behöver jag läsa av saker såsom serienummer, nummer på SIM-kort etc och en mobiltelefon och en app som agerar förstoringsglas löser problemet utmärkt. Telefonen har man ju alltid med sig.