Människans bästa vän sägs det ju är hunden och det kan jag hålla med om. För lite drygt fyra år sedan lämnade jag in en ansökan om att få en ledarhund. Jag är tidigare uppväxt med hund och har väl alltid haft tanekn att någon gång ha en hund. Att den kan hjälpa till med saker är en ren bonus för min del. Sagt och gjort, jag lämnade in en ansökan och fick till slut gå kurser i att ha en ledarhund.
I maj för två år sedan fick jag äntligen min efterlängtade kompis, en svart labrador. Det bästa hon vet är att vara nära människor, jobba och morötter.
Lite kort om vad en ledarhund gör: Hunden ser till att man kan ta sig från punkt A till punkt B på ett säkert sätt. Den undviker saker som kan tänkas stå i vägen, kan söka upp och markera saker såsom stolpar, trappor, dörrar, bänkar etc, samt kan plocka upp saker om man råkar tappa något.
För min del har det inneburit en väldigt stor förändring att få en ledarhund. Jag har alltid varit aktiv och har inte dragit mig från att ta mig fram i både kända och ibland okända miljöer. Det går lite sakta men det går, dock tar det väldigt mycket energi. När jag sedan fick hunden så kan jag röra mig utomhus, oavsett årstid, tid på dygnet och miljö. Jag minns faktiskt första veckan när jag fick hunden, på kvällen när vi skulle ta sista kvällspromenaden i mörker så slutade det med att vi var ute i ca en timme och gick, bara för att jag kunde och att det gick så pass smidigt. Jättehäftig känsla.
Så det här gör att jag kan ta mig till och från jobbet med kommunala färdmedel och fortfarande ha en massa energi kvar till jobbet. Jag kan även ta mig till och från bekanta när man ska hälsa på någon. Ja, en väldigt stor frihet helt enkelt.
Så jag kan bara säga att jag håller med – hundenär människans bästa vän.
