Blind vardag

Etikett: Husägande

  • Lite problemlösning

    Att bo i hus kan ibland innebära vissa utmaningar. Utmaningarna blir då ibland även ännu mer utmanande om man som jag, har en grav synnedsättning.

    När det var som kallast i vintras hade vi runt 20 minusgrader och det gjorde att vattnet frös en natt. Så det var bara att klä på sig och bege sig ner under huset och klura på hur jag kan lösa det här.

    Jag fick instruktioner från familjen om att försiktigt värma ledningarna och det gick bra. En hand bakom röret så att jag känner att det inte blir för varmt och framför allt att jag träffar rätt. Sen var det bara att köra på.

    Det är lite stökigt under huset där jag höll till, huset står på berg och precis innanför dörren är det så pass högt till tak att man kan stå ordentligt. Dock blir det lägre ju länge in man kommer tills höjden blir så pass att man bara kan sitta. Ljuset är också begränsat, det finns ett lysrör som lyser upp i alla fall en liten del av utrymmet.Efter lite snubblande på ojämnheterna på marken och ett par smällar i pannan av taket så lärde jag mig till slut hur det såg ut. Jag lärde mig alltså den hårda vägen. 😊

    När jag jobbar med saker som kan göra väldigt ont ifall man inte är nog försiktig, brukar jag försöka hitta sätt att dels göra saker säkert på men också att hålla koll på vad jag lägger ifrån mig sakerna. En värmepistol blir ju ganska varm, så de gånger jag la ifrån mig den och skulle plocka upp den igen gjorde jag helt enkelt så att jag följde sladden. När jag sedan kom fram till den hamnade jag ju på handtaget på den. Det funkade jättebra, tills jag tänkte att Jag ser ju vart den är, så jag kan plocka upp den direkt. Det var dumt, för när jag plockade upp den la jag ena långfingret på den heta metalldelen längst fram. Det blev en rätt skaplig brännblåsa mitt på långfingret. Inget vatten hade jag heller för att kyla med, så det fick bli snö.

    Som om inte det vore nog, jag fick inte lös vattnet den dagen, så jag gav upp och gick och la mig, för att fortsätta nästa dag. Jag stökade på och rätt som det var fastnade jag med samma långfinger i en metallgrej, den lyckades fastna i brännblåsan och hyvla bort den. Det gjorde också väldigt ont. Man kan väl säga att jag fick lära mig den hårda vägen att inte lita på att jag ser vad jag håller på med i alla lägen, speciellt inte i en mörk källare. 😁 Jag brukar annars vara väldigt försiktig av mig, så undrar just vad jag tänkte där. Om jag tänkte alls.

    Till slut, efter ett x antal timmar och en del hjälp över telefon från familjen, fick vi igång alltihop. Det har varit väldigt lärorikkt, dels har jag fått lista ut vilka ledningar som går vart men också hur allt hänger ihop. Vilken del i systemet gör vad. Det blir ju en trygghet inför framtiden också, nu vet jag mer hur det fungerar och det blir därför mycket lättare att felsöka ifall något händer i framtiden. Men också att förebygga och underhålla systemet, så att risken för att det händer något minskar.

  • Gott Nytt År!

    Gott Nytt År!

    Då var det dags igen för ett nytt år. Det här året har minst sagt varit en berg och dalbana, både bra och dåliga saker har hänt under året. Ny hund, sjukskrivningar, köpt hus, för att nämna några saker.

    I februari fick min kropp nog av för mycket stress under för många år och jag blev sjukskriven i ett par månader. Många saker gjorde att batterierna helt enkelt tog slut. Sen dess har jag sakta men säkert jobbat mig framåt för att komma tillbaks till verkligheten igen. Även om det finns saker kvar som spökar, exempelvis att energin helt plötsligt kan ta slut eller att hjärnan funkar lite konstgt ibland, så går det sakta men säkert framåt. Men jag försöker intala mig själv att det här får ta den tid det tar, huvudsaken är att det går framåt.

    Mino sitter och kikar i vägkanten med sin sele på sig, redo för jobb.

    Minos och min resa har fortsatt under året. I början hade vi en hel del utmaningar, speciellt när vi tog oss fram i stan. Men i somras var jag på en fem dagar lång kurs, där jag fick en hel del tips och efter det har det gått riktigt bra. Jag fick även lite hjälp i höstas och nu är vi verkligen på rätt spår. Jag har fått många bra verktyg för att förenkla för Mino och det funkar jättebra. Så jag ser verkligen fram emot att se hur han kommer utvecklas framöver.

    Sen har jag ju också blivit husägare. Det trodde jag inte för ett år sen. Jag har samlat på mig många erfarenheter under den här korta tiden, alltifrån allt pappersarbete som behöver göras inför ett husköp, till rena praktiska saker för att sköta och underhålla ett hus.

    Såhär såg det ut i våras när jag började ta ner lite träd. Det är MINST lika mycket till, det blir vårens projekt.

    Mer fixande på skogen
    Mer fixande på skogen

    Något jag slogs av var hur mycket papper som ska skrivas på, för en synskadad såär det minst sagt en utmaning. Jag fick skanna in alltsammans så att jag kunde läsa igenom allt i lugn och ro, jag vill ju trots allt veta vad jag skriver på. Sen att försöka pricka rätt när det väl kom till underskrifterna var ju också intressant, att först försöka hitta raden där jag ska skriva och sen försöka hålla sig på rätt ställe. Det blev både snett och kladdigt. Jag brukar säga att min namnteckning är totalt omöjlig att förfalska, för den blir olika varenda gång. 😁

    Sen var det här året då Sally lämnade oss. Hon blev väldigt hastigt sjuk och gick bort i början av oktober. Jag hade haft henne i sju år och hon hann leva det härliga pensionärslivet i ganska exakt ett år. Hon blev 10,5 år. Hon var en mycket speciell hund.

    Den här bilden hittade jag i mina gömmor, den är tagen den är tagen på en av Sallys favoritplater, närmare bestämt på gräsmattan bakom huset. Varenda gång när vi hälsade på morfar gick hon dit och kollade läget och om det var varmt la hon sig i gräset och njöt. Hon älskade verkligen det här stället, det märktes.

    Sally ligger och myser på en gräsmatta.

    Men nu får vi blicka framåt på ett nytt år. Mycket roliga saker händer då, det största är att jag kommer fortsätta med huset. Dels kommer badrummet bli klart. Sen har jag en massa andra kul projekt jag vill ta tag i. Mina morföräldrar la ner väldigt mycket tid på trädgården, men med tiden har den växt igen rätt ordentligt. Mitt mål är att ta ner allt som är vildvuxet, så att det blir så fint som det en gång varit. Jag har börjat, men är långt ifrån klar.

    Sen får vi se vad som hinns med, huset skulle behöva målas och sovrummen likadant. Inget brådskande, så det tar jag när möjligheten finns.

    Sen kommer jag fortsätta ta itu med min utmattning och få koll på den. Men även det får ta den tid det tar.

    Sist men inte minst vill jag tacka alla läsare för att ni tar er igenom mina inlägg. Jag önskar er alla ett riktigt Gott Nytt År!

  • Ett tag som husägare

    Nu har jag varit husägare ett tag och jag har inte ångrat det en sekund. Det här är ju det jag drömt om så länge jag kan komma ihåg. Som jag skrev i mitt förra inlägg så var det mycket funderingar i början, dels att jag äntligen uppfyller en dröm men också hur jag ska kunna klara av att sköta om det. Men i slutändan gick tankarna åt att Det löser sig.

    Det är mycket som jag lärt mig på vägen och kommit på bra strategier för. Bara en sådan sak som att klippa gräsmattan utan att det ska se helt förfärligt ut när man knappt ser vad som finns framför gräsklipparenär en utmaning. Att veta var jag varit när det inte är supertydliga gränser är inte helt enkelt. Sen för att göra det lite extra svårt är när det sticker upp lite stenar här och var. Det har jag dock löst genom att ställa ut lite saker som syns när det är dags att klippa och det funkar faktiskt riktigt bra. Sen har jag även kommit på att om jag delar in arbetet i mindre bitar så får jag en bättre överblick. Istället för att ta en stor yta i ett svep delar jag den på två. Jag använder även saker som riktmärken, t.ex trapporna, huset, rabatter etc. Det har visat sig fungera riktigt bra. Dessutom har jag varken kört över vare sig några rabatter, stenar eller mig själv. 😁 Även grästrimmer går fint, där är det lite svårare men jag jobbar på en strategi där.

    En dag när det kom en störtskur märkte jag att det rann vatten över kanten på en av hängrännorna. Så vad vad gör man då? Jo, jag måste ju lösa problemet. Jag hittade en skrapa på ett långt skaft i källaren som är gjord för detta, men problemet var att det inte går att nå rännan från marken. Det är berg och rätt knöligt där, så att stå på en stege är inte att rekommendera för ett blindstyre som jag. Så jag fick helt enkelt försöka känna efter med skrapan så att jag hamnade rätt, samtidigt som det gällde att vara försiktig så att inget skulle gå sönder. Sen när jag hamnade rätt gick det ganska enkelt och jag kunde då känna i skrapan när allt var borta. Så när jag väl listat ut hur jag skulle göra gick det jättelätt. En liten sak kan tyckas, men testa att göra det med förbundna ögon. 😊

    Även trädgårdsarbete är något jag försöker hitta strategier för. Hur klipper man exempelvis en häck med en motordriven häcksax utan att det ser förskräckligt ut eller utan att ofrivilligt amputera diverse kroppsdelar? Hur rensar man rabatterna utan att få med sig sånt som ska vara kvar och att det ska se snyggt och prydligt ut? Jag vill ju trots allt att det jag gör ska bli bra och se bra ut.

    Nu håller vi som bäst på med en helrenovering av badrummet. Golv, väggar och tak ska bytas. Det är en hel del jobb och jag får ovärdelig hjälp från familjen, som gjort sånt här förut. Jag tycker ju sånt här är väldigt roligt och intressant. Dels att se och förstå hur saker är uppbyggda och fungerar, men också den här problemlösningen som det innebär. Så det här projektet följer jag med spänning och ska försöka vara med och så behjälplig som möjligt.

    Jag tänker att ju mer jag vet hur saker och ting fungerar och är uppbyggda, desto lättare blir det för mig att underhålla hus och trädgård och även kanske förebygga att större allvarligare saker händer i framtiden.

    Sen tänker jag att man helt enkelt får skapa rutiner för saker som behöver göras regelbundet, eftersom jag har lite svårt att upptäcka vissa saker själv. Att ta en runda i trädgården på våren och kolla av så att buskarna längs vägen inte breder ut sig för mycket, rensa hängrännor, skrubba altanerna osv. Och samma på hösten. Samma med saker som behöver göras tätare, såsom gräsklippning, rensning av rabatter och sånt. Med tiden får man ju en känsla för hur ofta saker behöver göras på ett ungefär.

    Som sagt, det här kanske kan verka som rätt självklara saker för många, men som jag sa, testa att göra dem med förbundna ögon. Då blir det svårare men inte omöjligt, tänker jag.

  • Husägare

    Under den senaste tiden har jag kämpat mig tillbaks från en utmattning, som i sin tur ledde till en sjukskrivning. Mitt i allt blev jag dessutom husägare, vilket visat sig vara en god hjälp på vägen.

    Att ha ett eget hus har varit något jag drömt om så länge jag kan komma ihåg. Min morfar gick tyvärr bort förra året, som ni säkert läst om här på bloggen och nu har jag ärvt mina morföräldrars hem. De byggde huset först som en sommarstuga, men efter några år flyttade de ut på heltid.

    Min första tanke när det kom på tal var att det skulle bli jättekul. Dels en dröm som helt plötsligt gick i uppfyllelse, men också den äran att få sköta om och ta hand om något som mina morföräldrar byggt upp och lagt ner väldigt mycket tid på. Att få föra det vidare till kommande generationer helt enkelt. Sen, när allt blev färdigt och det helt plötsligt blev verklighet vändes allt till någon slags skräckblandad förtjusning. Visst skulle det bli väldigt roligt, men vad sjutton har jag nu gett mig in på!? Jag har ju bott större delen av mitt liv i hus, så jag tycker ändå att jag har rätt bra koll på vad det innebär. Men att ha ansvar för det är helt nytt. Men nu på senare tid har det övergått mer till att kännas riktigt riktigt roligt och bra, en av de bästa sakerna jag gjort. Helt klart.

    Huset ligger fem kilometer upp längs en skogsväg. Jag är faktiskt uppväxt i ett annat hus ca 300 meter ifrån mormor och morfars hus, så området kan jag utan och innan. Så jag har otroligt många minnen från det här stället, skulle gissa att mina första minnen är från när jag var runt ett par år. Så det känns verkligen som hemma.

    Under sommaren har jag haft familjen på besök några vändor. Vi har målat, fixat och donat så att allt fungerar. Så mycket tid har tillbringats där främst under sommaren och hösten.

    Det är ju en hel del nya saker att lära sig. Eftersom mina morföräldrar varit sjuka en längre tid finns det en hel del att göra på tomten, dels att snygga till buskar och sånt, men också att ta bort träd som vuxit upp. Jag har absolut noll kunnskap om att sköta om en trädgård, mer än det jag hjälpt till med hemma och hos mor och farföräldrar när de hållit på. Men då har man hela tiden fått veta vad man ska göra. Som exempel, hur klipper man en häck? Och, hur gör man det som gravt synskadad utan att det ser förjäkligt ut? 😁 Jag vill ju att det jag gör ska hålla en god kvalitet.

    Som första steg började jag med att rensa upp i rabatterna. Det gick, efter att jag fått veta vad som ska bort och vad som skavara kvar. Sen har jag också fällt ett helt gäng aspar, uppskattar att det var runt 25 stycken. Alla kroppsdelar sitter där dem ska, så jag får väl lov att säga att även det lyckades. Det finns lika mycket till att ta ner, om inte mer, men det får bli lite längre fram i höst.

    I början fanns det inte så mycket verktyg att ta till, så jag tog det jag hittade. Så nästan allt är nedsågat och uppkapat med en vanlig manuell fogsvans. Min bror tyckte dock att jag behövde en tigersåg, så jag fick en sådan i födelsedagspresent. Den har jag använt flitigt, funkar riktigt bra. Men man får ta det lite försiktigt bara.

    Även att sköta om själva huset är ju nytt att göra helt själv. Att rensa hängrännor, byta ut ett dörrlås och laga, slipa och måla en källardörr är några av sakerna jag gjort med ett bra resultat – även här med alla kroppsdelar kvar.

    För mig har det här hjälpt mig enormt mycket i min återhämtning från min utmattning. Att arbeta fysiskt med något och samtidigt se ett resultat är en härlig känsla och man blir peppad att bara fortsätta och fortsätta. Min tanke med träd och slyrensningen var att bara ta ner några stycken träd som stod nära huset. Det urartade såklart och blev betydligt mer än så. Jag funkar lite så, sätter jag igång med något så kör jag på tills jag blir nöjd. Blir det enformigt eller lite tråkigt så sätter jag igång en podd eller liknande i öronen och kör på lite till.

    Sen har det ju också blivit en hel del skrubbande och skurande, både i huset och på altanerna. Även det har varit bra för mig. Jag har fått tid att fundera och komma fram till hur jag ska komma vidare och ta mig tillbaks till där jag vill vara. Det är fortfarande en lång väg kvar, men jag tar små steg framåt i alla fall.

    Jag ser verkligen fram emot att fortsätta pysslandet, jag tänker att det mesta borde gå att lära sig. Bara man hittar rätt strategi så borde det lösa sig. ”Ingenting är omöjligt” har ni väl hört talas om?

    Såhär mycket blev det.
    En skaplig hög blev det.