Då var det dags igen för ett nytt år. Det här året har minst sagt varit en berg och dalbana, både bra och dåliga saker har hänt under året. Ny hund, sjukskrivningar, köpt hus, för att nämna några saker.
I februari fick min kropp nog av för mycket stress under för många år och jag blev sjukskriven i ett par månader. Många saker gjorde att batterierna helt enkelt tog slut. Sen dess har jag sakta men säkert jobbat mig framåt för att komma tillbaks till verkligheten igen. Även om det finns saker kvar som spökar, exempelvis att energin helt plötsligt kan ta slut eller att hjärnan funkar lite konstgt ibland, så går det sakta men säkert framåt. Men jag försöker intala mig själv att det här får ta den tid det tar, huvudsaken är att det går framåt.
Minos och min resa har fortsatt under året. I början hade vi en hel del utmaningar, speciellt när vi tog oss fram i stan. Men i somras var jag på en fem dagar lång kurs, där jag fick en hel del tips och efter det har det gått riktigt bra. Jag fick även lite hjälp i höstas och nu är vi verkligen på rätt spår. Jag har fått många bra verktyg för att förenkla för Mino och det funkar jättebra. Så jag ser verkligen fram emot att se hur han kommer utvecklas framöver.
Sen har jag ju också blivit husägare. Det trodde jag inte för ett år sen. Jag har samlat på mig många erfarenheter under den här korta tiden, alltifrån allt pappersarbete som behöver göras inför ett husköp, till rena praktiska saker för att sköta och underhålla ett hus.
Såhär såg det ut i våras när jag började ta ner lite träd. Det är MINST lika mycket till, det blir vårens projekt.
Något jag slogs av var hur mycket papper som ska skrivas på, för en synskadad såär det minst sagt en utmaning. Jag fick skanna in alltsammans så att jag kunde läsa igenom allt i lugn och ro, jag vill ju trots allt veta vad jag skriver på. Sen att försöka pricka rätt när det väl kom till underskrifterna var ju också intressant, att först försöka hitta raden där jag ska skriva och sen försöka hålla sig på rätt ställe. Det blev både snett och kladdigt. Jag brukar säga att min namnteckning är totalt omöjlig att förfalska, för den blir olika varenda gång. 😁
Sen var det här året då Sally lämnade oss. Hon blev väldigt hastigt sjuk och gick bort i början av oktober. Jag hade haft henne i sju år och hon hann leva det härliga pensionärslivet i ganska exakt ett år. Hon blev 10,5 år. Hon var en mycket speciell hund.
Den här bilden hittade jag i mina gömmor, den är tagen den är tagen på en av Sallys favoritplater, närmare bestämt på gräsmattan bakom huset. Varenda gång när vi hälsade på morfar gick hon dit och kollade läget och om det var varmt la hon sig i gräset och njöt. Hon älskade verkligen det här stället, det märktes.
Men nu får vi blicka framåt på ett nytt år. Mycket roliga saker händer då, det största är att jag kommer fortsätta med huset. Dels kommer badrummet bli klart. Sen har jag en massa andra kul projekt jag vill ta tag i. Mina morföräldrar la ner väldigt mycket tid på trädgården, men med tiden har den växt igen rätt ordentligt. Mitt mål är att ta ner allt som är vildvuxet, så att det blir så fint som det en gång varit. Jag har börjat, men är långt ifrån klar.
Sen får vi se vad som hinns med, huset skulle behöva målas och sovrummen likadant. Inget brådskande, så det tar jag när möjligheten finns.
Sen kommer jag fortsätta ta itu med min utmattning och få koll på den. Men även det får ta den tid det tar.
Sist men inte minst vill jag tacka alla läsare för att ni tar er igenom mina inlägg. Jag önskar er alla ett riktigt Gott Nytt År!