Att bo i hus kan ibland innebära vissa utmaningar. Utmaningarna blir då ibland även ännu mer utmanande om man som jag, har en grav synnedsättning.
När det var som kallast i vintras hade vi runt 20 minusgrader och det gjorde att vattnet frös en natt. Så det var bara att klä på sig och bege sig ner under huset och klura på hur jag kan lösa det här.
Jag fick instruktioner från familjen om att försiktigt värma ledningarna och det gick bra. En hand bakom röret så att jag känner att det inte blir för varmt och framför allt att jag träffar rätt. Sen var det bara att köra på.
Det är lite stökigt under huset där jag höll till, huset står på berg och precis innanför dörren är det så pass högt till tak att man kan stå ordentligt. Dock blir det lägre ju länge in man kommer tills höjden blir så pass att man bara kan sitta. Ljuset är också begränsat, det finns ett lysrör som lyser upp i alla fall en liten del av utrymmet.Efter lite snubblande på ojämnheterna på marken och ett par smällar i pannan av taket så lärde jag mig till slut hur det såg ut. Jag lärde mig alltså den hårda vägen. 😊
När jag jobbar med saker som kan göra väldigt ont ifall man inte är nog försiktig, brukar jag försöka hitta sätt att dels göra saker säkert på men också att hålla koll på vad jag lägger ifrån mig sakerna. En värmepistol blir ju ganska varm, så de gånger jag la ifrån mig den och skulle plocka upp den igen gjorde jag helt enkelt så att jag följde sladden. När jag sedan kom fram till den hamnade jag ju på handtaget på den. Det funkade jättebra, tills jag tänkte att Jag ser ju vart den är, så jag kan plocka upp den direkt. Det var dumt, för när jag plockade upp den la jag ena långfingret på den heta metalldelen längst fram. Det blev en rätt skaplig brännblåsa mitt på långfingret. Inget vatten hade jag heller för att kyla med, så det fick bli snö.
Som om inte det vore nog, jag fick inte lös vattnet den dagen, så jag gav upp och gick och la mig, för att fortsätta nästa dag. Jag stökade på och rätt som det var fastnade jag med samma långfinger i en metallgrej, den lyckades fastna i brännblåsan och hyvla bort den. Det gjorde också väldigt ont. Man kan väl säga att jag fick lära mig den hårda vägen att inte lita på att jag ser vad jag håller på med i alla lägen, speciellt inte i en mörk källare. 😁 Jag brukar annars vara väldigt försiktig av mig, så undrar just vad jag tänkte där. Om jag tänkte alls.
Till slut, efter ett x antal timmar och en del hjälp över telefon från familjen, fick vi igång alltihop. Det har varit väldigt lärorikkt, dels har jag fått lista ut vilka ledningar som går vart men också hur allt hänger ihop. Vilken del i systemet gör vad. Det blir ju en trygghet inför framtiden också, nu vet jag mer hur det fungerar och det blir därför mycket lättare att felsöka ifall något händer i framtiden. Men också att förebygga och underhålla systemet, så att risken för att det händer något minskar.
